Renata Chlumska
Vi har träffat Renata Chlumska, som är mentor och lärare i Heartware.
”Det är jätteroligt att vara tillbaka” säger Renata glatt och ler. Det finns nog många som har hört hennes namn, eller vet vem hon är. Äventyraren som har klättrat i berg och blivit den första svenska kvinnan som bestigit det 8 850 m höga Mount Everest. Ja, vi pratar om den glada och positiva Renata Chlumska.
Renata är äventyrare och har bland annat paddlat och cyklat runt USA i en expedition som tog mer än ett år. Hon har bestigit berg som t.ex Kebnekajse, Shishapangma, Mount Rainier och Killimanjaro. Nu klättrar och paddlar hon inte lika mycket som hon gjorde förut, men det gör inget, för äventyret hon har framför sig liknar ingenting annat hon har gjort förut.
Chlumska tränar just nu för att åka ut i rymden.
”Jag har tränat i flera år för att kunna åka till rymden. Det kostar väldigt mycket, ca 1 1/2 miljoner kronor. Men det är det värt, även om jag bara ska vara uppe i rymden i ca fem minuter.” Renata är bokad som den första svenska kvinnan på raketen Virgin Galactic. Det är en ganska liten raket, som mest liknar ett flygplan och bara har plats för sex personer. Ingen har ännu flugit i raketerna, och raketerna håller just nu på att testflygas. Virgin Galactic består av tre plan. Raketen som Renata ska åka i sitter ihop mellan två plan som åker upp och släpper sedan raketen som faller flera meter ner innan motorerna sätts på och raketen kan åka iväg.
”Nästan som fritt fall” Säger Renata när vi ser på en film om hur raketen släpps från dom två planen. Det kommer bara vara en kort rymdresa, och i rymden kommer Renata bara vara i några minuter. Men det gör ingenting tycker hon, för Renatas mål är att bli den första svenska kvinnan i rymden. Och för att vara helt säker på att hon blir först, har hon även bokat plats i en annan raket, där hon kommer få vara en av piloterna.
Men hur har då Renata tränat för den här resan? Jo, hon har flugit på flygskolan i Linköping där hon fick flyga stridsflygplan med militärerna i tre veckor, hon har lärt sig flyga raketerna och även tränat i någonting som heter centrifug. En centrifug är som en lång arm, som har en stor kula på slutet. Sedan sätter sig den som ska träna i kulan och så småningom börjar armen snurra runt och runt i en enorm fart. Det här ska då träna astronauterna för den kommande raketresan. Renata beskriver centrifugen som ”rolig, men också lite läskig”.
I vår eller höst, ska Renata åka till Ryssland för att få flyga någonting som heter parabelflygning. När man parabelflyger åker man i ett plan som man har tagit ut allting ur. Bord, stolar allting är borta. Planet åker sedan upp och ner i stora bågar. Just när planet ”dippar” neråt blir man faktiskt tyngdlös, så det går att vara tyngdlös på jorden!
Om ca 15 - 20 hoppas Renata att hon ska kunna åka till månen och bestiga dess högsta berg. Just nu tar en resa till månen för långt tid, tycker Renata, hon vill inte vara borta från sina barn så länge.
Men nog prat om rymden, vad är Heartware för något? Heartware är som ett sätt att tänka. Heartware är att tänka ett steg längre, att se ljus i nästan allting. Om någonting är tråkigt ska man tänka på att det blir roligare sen, när det tråkiga är över. Om någonting är jobbigt, ska man tänka på hur glad man kommer bli när det jobbiga är slut. För Renata är Heartware väldigt viktigt när hon utför sina expeditioner.
”Heartware är viktigt för alla och har hjälpt, och gör det fortfarande, mig när jag har varit ute på mina äventyr. När bergens uppförsbackar kändes för branta, för långa och för tunga, tänkte jag ett steg längre. För efter långa uppförsbackar, kommer långa nedförsbackar.”
Heartware är också att vara en bra vän och behandla alla i sin omgivning som man själv vill bli behandlad.
Renata har även ett nytt projekt på gång, men hon får inte avslöja någonting för oss, inte på ca ett år i alla fall. En av hennes drömmar är att åka tur och retur till mars och så klart kunna åka till månen. Det märks att Renata verkligen är en äventyrare in i märgen.
”Visst kan mitt jobb vara farligt ibland, men det är inte därför jag gör det. Jag gör det för att jag tycker att det är kul.”
Av: Elvira Cobello Pontén och Lykke Åhman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar